Absolut nonsens om den eventuellt enda rätta

Ännu en gång har jag placerat mig framför datorn och bloggen för att fördriva min tid. Nu med ett planerat ämne, för omväxlingens skull.

Kärlek.

Första tanken som kommer när jag hör eller ser ordet kan liknas vid en dimma som suddar ut tydliga konturer och gör allt svårt att se konkret. Men sedan blir det tomt - ett stort vakum som inte innehåller något annat än möjligtvis förvirring.

Och detta skulle vara något positivt? Är den lyckan som kommer från kärlek av större betydelse och tyngd än den olycka den så ofta leder till? Vad är det som gör att så många sätter kärlek som svar på frågan om livets mening? Är det meningen att man i många år ska söka efter den eventuellt enda riktiga kärleken? Finns den? Och ska man offra alla sina tidigare år åt letande?

Vad är det för logik i att det skulle finns en för alla? Först och främst finns det inte lika många män som kvinnor. Några kvinnor blir alltså utan man och sin enda kärlek, eller är denna "rest" homosexuella? Hur blir det med de män som är homosexuella och förstör för de kvinnor som blir utan? Eller huh?

Och om det nu skulle finnas en för alla, hur stor är då chansen att man ska hitta människan? Världen är liten, men inte så liten. Finns det en risk att man gått förbi sin rätta en gång och totalt missat att det var just den rätta? Hur många chanser har man? Och om det finns en som är rätt, tänk om han gjort fel och gått till någon han inte hör ihop med? Kan min framtida man skaffa en annan fru och alltså vara gravt otrogen mot mig? Lätt att han ska få en käftsmäll om så är fallet.

Visst har jag önskningar om att det skulle finnas en som är rätt för just mig, någon som är min. Men jag kan inte tro på det. Och jag ska kalla mig optimist, det här låter ju hemskt svartvitt. Jag vill tro på äktenskapet och att det finns en för alla. Men det skulle betyda att jag är ett fel eftersom mina föräldrar inte hör ihop, att jag kommit till utan att ha ett planerat livsöde.

Är äktenskapet något som inte kan fungera om det inte finns en för alla, eller kan man gifta sig med någon trots att personen inte är den rätta för en? Människan krånglar då till allting. Vad är kyrka och vad är tro? Är det Gudförnekelse att förneka äktenskapet? Läste för bara en liten stund sedan på Goo Goo Dolls hemsida om att en av bandmedlemmarnas pappa en gång sagt "Don't let the church screw up your relationship with God" - men det är en helt annan diskussion.

Sammanfattningsvis kan jag avrunda med att jag inte kommit fram till någonting när det gäller den enda rätta och inlägget har bestått av klart mycket mer frågetecken än något annat. Så tack och hej, leverpastej - typ.